Drive Through the night Far As it goes Away from the daylight Into the afterglow
Det är skriveriernas intensitet som håller Henne vaken om nätterna nu. Hon kan inte längre hålla sig, fingrarna lever sitt liv på tangentbordet. Skriverierna och tecknandet, målerierna. Färgen och dukarna och pappersarken och tangeterna som bara finns där. Finns där för att Hon ska kunna tygla sitt utlopp av inspirationen som nu inte bara är ett faktum, utan en levnadsautomatik.
Det börjar ta form, Det växer fram under Hennes fingertoppar. Det blir något större än förut, något som har ett värde, ger ett värde. Ger luft och utrymme, tankeluft och tankeutrymme. Att ge. Hon tycker mycket om att ge. Men inget tvång, det går inte att tvinga någon som inte vill förstå. Då dör idén och resultatet förstörs, krossas till de minsta utav bitar i rymd-dimensionernas upplösning.
Hon tar allt på allvar och på skämt. Det är sent, igen, och Hon är NÄSTAN klar, färdigskissad och redo..? Ja, kanske!