Jag håller andan med dig för jag vet hur du känner Sjunger om dom gånger vi delade ett liv med en blick Och i vårt land så får man inte va förmer Det här är Sverige snälla gråt när ingen ser
Men vi kände samma sak, vi känner alltid samma sak.
Framme på centralstationen i Malmö. I Malmö stannade Cosmo från fredag eftermiddag till onsdag morgon.
10års jubileum.
Hon började skolan igen, fast inte så mycket på riktigt än. Det är någon vecka bort, en ny stad är ganska mycket för små prinsessors hjärnor och ögon. Först dansföreställning, kineser, fint. Sedan avresan. HejdåSveriget. Hon landar i Kina, i Beijing. Men hinner inte visa, det kommer tänker hon. Lugna er. Snart. Hon är hemma nu, hon bor i en femma med fyra andra tjejer, från Sverige. Hon vill berätta om Beijing, men inte nu. Senare. Snart.