Ingen kommer hit för att återvända man tänker på sig själv först ingen annan En enkel regel Cirkeln sluts igen vid ringen på Centralen I den stora stygga stan, åh ingen annanstans kan man vara ensam som just här
Det är tyst. Quietness. Och allas världar var alltid svarta, fulla av glittrande frost. Glittering hoarfrost. She's drinking coffee, only coffee, sometimes vitamin C. Her throat hurts, and it might get ill if She's not being careful enough. Men det mesta har vänt. Hon är inte like disträ längre, eller jo, Hon kommer nog alltid vara lite för disträ och självupptagen för att helt kunna fokusera på något. Or what's your 看法? All She knows right now is that autumn is walking away to introduce winter. A real winter with tempreture below zero and snow, white, glittering snow (hoarforst.) Rimforsten, det är rimfrostens månad och snart faller snön. Some, two, years longing? Maybe. Maybe not.
It's cold now. Kylan, kallheten, hos svenskarna (utlänningarna) som Hon möter fryser Hennes insida till snö och isberg. She can feel the snowflakes inside of Her bones. Her favorite music streaming, bouncing between the walls underneath Her freezing skin. Hon promenerar gator av vana. Hon ser sin barndom övergå i vinter. Her childhood is turning into winter as She wanders Her streets of habits.
Tomhet? Tomhetens eko fylls upp av vitt ludd. Luddigt vitt och mjukt. Cosiness. Frozen cheeks and cold fingers. She is back home from one of all Her walks. Hon är trött. Tröttheten spränger Hennes muskler till små små blodigt kladdig bitar, men Hon kämpar och är snart helt klar. Nej, kanske inte, men Hon börjar känna sig helt okej igen. She's feeling arlight again. Hopefully.
Everything is turning into that white thing She haven't seen in two years. It's cold outside and She has good days and sinking-down-to-the-lowest-point-kind of days. Hon sjunker ner i det lite trögflytande som kallas saknad, längtan. But, She just "finished" the making of Her cosy-oldschool-meets-new-shit-playlist. It's coffee and cosiness.
Walks, She goes wandering everywhere. All the time. I think She might be wandering away from something, no? Oigenkännlighet. Time to shine you say.