All I have left is my soul Fall left with me with this winter so cold Take me away Like an overdose on heroin

Att bara ha sin själ kvar. Att känna den man är menad förs själ i sitt blodomlopp. Att höra ljuddetaljerna i Hans röst. Att finnas till. Det har aldirg känts så mycket som det gör nu. Det där du inte såg medan tidvattnet, medan tidvattnet dränkte din lycka. Hon känner lyckan nu. NU. Hon ser den.
 
Dagarna är inspiration; böcker, textrader, kladdfärg och teångor. Kaffekoppar och musikaliska slingor fyller Hennes hjärtådror. Molnlig fluffighet och höstlövsvirrvarr och sådär. Sedan vit vinterlighet tillsammans med blodomloppssjälen och allt är vit snö och mjuka läppar! Och Hennes puls slår mot livslust och äventyr.
 
Årligheter och nyår och sådant, Hon har aldrig riktigt förstått sig på det här med att rama, och bura in tiden och begränsa. Det som händer händer och tiden rör sig alltid framåt. Det är liksom svårt för Henne att förstå att man måste begränsa det, tiden, och sig kanske? Livligheter och dödligheter. Lever du så lev, bura inte in livet eller tiden eller dig själv. Hennes tankar är för det mesta obegränsade, fria.