Dans

Neomu dahaeng iya aesseo neorel jikyeojul geu sarami baro naraseo eodiseo channi Na gatchi haengbokhan nom na gatchi haengbokhan nom na gatchi unneun geureon choegoro haengbokhan nom

Val. En val. Ett val. Välja. Väljer. Valde. Valen. Valar. Väljare. Fladder. Tyngden. Hon står på tröskeln till något annat än det som var förut. Allt är spännande, nytt. Going international, oh oh. Så det skär i hjärtats kantlinjer. Sen väldigt ensamt, solo kallas det tydligen. Men hjärtat fortsätter slå och jag kommer så nära att jag faktiskt skulle kunna röra, om än bara snudda så kommer jag kanske kunna få röra en liten bit hud. Något hudligt. Ge mig någonting som känns. Något som det här. Åh, snart reser Cosmo runt halva jorden för att se en helt annan kultur och bli riktigt duktig på sånt som hon tycker om att ägna sig åt.


Här, där.. Nej här ska det vara inte någon annan stans, inte någon annans. De långa nätterna kommer bli många. Hmm, ensamma? Bortglömda fjärilsvingar fladdrar sönder inuti.





Kusinträff, kusinbarnträff, en mysig tripp.










En dag med blodsband. Cosmo känner lite sådan där separationsångest, bara lite men den finns där. Hon  hoppas den inte stannar länge, att den dör ut.. Snart. Hennes hjärtslag kommer nog inte klara av en sådan ångest i för stor mängd..

En annan dag fyllde barndomen tjugo år, och då var Cosmo bjuden.














Och solen skiner dagligen. Kollar på oss små människoväsen. Kan du ge mig en drink av vatten, för mina läppar är torra och bleknande.. Och mitt hjärta slår sig sönder. Nostalgin rinner över mig, dränker mig. Segla inte iväg från mig, snälla?