Distance makes the heart grow weak so that the mouth can barely speak Except to those who hide their needs and I have read the golden seal That tell of how the seedlings feel reminds my heart what love can yield
Något som borde vara för alltid. Att finnas till i någon annans närvaro.
3a april: Klockan är nolltvå:tjugoåtta, hon sitter stilla i mörkret. Lägenheten är nästan helt tom. Hennes vän sitter på en buss på väg till en annan del av 云南。Det tar väldigt långt tid enligt honom, och han är nog väldigt trött på att sitta på den där bussen. Men det enda hon hör är Jonas Bjerre som sjunger så att tonerna studsar mellan den mörka lägenhetens kala väggar. Det är ganska tomt, fast det är ganska bra, just nu är hon väldigt sårbar och skör.
Var ska jag ta väg när den här mörka tystnaden tar slut, när den stora staden inte är min stad längre? Att inte ha råd att orka vara ledsen. Vad är det jag håller på med? Jag kommer ju tillbaka! Även om det kanske kommer ta ungefär ett eller två år så kommer jag ju komma tillbaka till min plats, mitt egentliga hem. Varför oroar jag mig?
中国怎么样？我觉得中国最好了！Bara så ni vet tänkte jag.
Några dagar i mars stekte vi pankakor och tittade ganska mycket på filmer. Det har varit väldigt kallt i den så kallade "vårstaden".. Värmen från dig, er, värmer allting. Så länge det finns band mellan oss så kommer jag aldrig att frysa.
I mars. Familjen reste hela vägen från Sverige till Kina för att hälsa på i min nya vardag. Jag visade dem min favorit platser. 大理，丽江 och 束河. Solen svarade att nu, nu tar jag hand om er.
