Hope was never a thing with feathers - 가자 가자 어서 가자 막혔을 땐 돌아가자 골치 아파 죽겠다면 오늘 하루만 놀고 보자안 그래도 거친 세상 죽어라 뛰면 나만 지쳐 기다려봐 아껴둬 봐 너의 날이 곧 올 테니까

Benskörhet

가자 가자 어서 가자 막혔을 땐 돌아가자 골치 아파 죽겠다면 오늘 하루만 놀고 보자안 그래도 거친 세상 죽어라 뛰면 나만 지쳐 기다려봐 아껴둬 봐 너의 날이 곧 올 테니까

Augusti 22, 2011 07:44

Att komma till Kina och vara lost fast man egentligen är hemma. Att bli attakerad av en glasdörr, få ett decimeter långt skärsår (inte farligt men i alla fall.) Att bli tagen till ett kinesisk sjukhus mitt i natten, där ingen kan engelska och där de inte tycker att skadan är nog livshotande så de kollar det inte helt noga, rengör det med typ vatten och sedan ger en medicin utan berätta vad det är eller hur man ska ta det. Att sedan bli flyttad från rummet på ett skithostel till ett annat MED ac men även mögel ungefär ÖVERALLT. Att sedan bli flyttad till fyrstjärnigthotell. Att göra slut med sin pojkvän. Att inget egentligen är fixat, fast det skulle vara klart. Att inte ha boende ordnat än men kanske snart, eventuellt.

This is what happens.. ? For more information, and a short story about our first days back in Kunming.. http://molihua.blogg.se