너왜 너왜 down이야 기분이 오왜 오왜 척하면 척 너왜 너왜 up이야 기분이 오왜 너왜 너왜 down이야 기분이 오왜 오왜 척하면 척 너왜 너왜 up이야 기분이 오왜 왜 너는 up, down 기분이 맨날 달라 날 이리 저리 흔들까 저 문을 들어선 그 순간부터 니 눈치만 보는 나
Det är solsken utanför fönstret, varje morgon. Men hon sover lite för länge ändå. Hon vill leva till fullo, leva ett liv i ett stort land som det här. Inte något som känns för litet. Cosmo har en ny förälskelse, och den är inte särskilt liten..
Ett dött Kina (även kallat Spring Festival.)
Hon drömmer om framtiden och planerar sitt liv. Hon är nöjd med sina drömmar, drömmar tillsammans med en vän. Eller flera. En kreativ plats med mat musik och konst, vänner, både djur och människor. Visslingar. Ett soligt Göteborg. Longboard. Luft. Att dela något.
Klockan är nollfem:femtiofyra och Cosmo sitter fortfarande helt vaken och undrar om hon kommer kunna sova något eller om det kanske är lika bra att strunta i sådant? Fast om en liten stund har hennes dator inte någon ström längre och då får hon nog lägga sig ner med huvudet på kudden i alla fall. Hennes drömmar börjar väva en väldigt händelserik framtid. Det är inte längre något sådant där suddigt ofokuserat längst bort. Det är klarare och lite mer detaljrikt än hon hade kunnat tänka sig. Kroppen säger ifrån lite nu, den säger att nu måste vi vila, snälla? Och hon säger, okej, nu vilar vi.
melissa mår inte bra och det känns som om det är för långt dit :/