人来人往

She doesn't know anymore. She's just empty inside. She can't think, She can't be. She's trying, but everything's trembeling on the edge. It's soon to be cut in piecies, or falling down in something She doesn't recognise at all. 

Hon känner skörheten smyga sig runt de känsligaste ställena och det finns inget Hon kan göra åt det. Hon bara sitter och väntar på sprickorna, de kommer, kommer snart.




En tom plats. An empty space. 空的地方。



She doesn't know. Maybe. 伤心了。

Så känns det. Säger Hennes pulserande blodskroppar.